Himlen liksom skimrar, jag kan inte förstå alls all denna övervärldsliga skönhet. Läser böcker, blir mer och mer konfunderad för var dag. Längtar så efter nåt mer, jag är förlorad. Något mer än det ljuva livet i en medelklasshåla med blommande syrener och studsmattor. Att leva i samma by, knappt ett samhälle, förströelsen här består i en icaaffär och två mackar, i hela sitt sextonåriga liv, är på något sätt en smula enformigt. Jag flyr snart, trots att jag inte har nåt mer än tristessen här att klaga på. Först till Paris i tre veckor, galet, jag åker om en vecka, nervositeten smyger sakta fram, sen dit i tvåan ett år, förhoppningsvis. Annars dör jag nog. Jag är en alldeles för rastlös själ.
Jag lyssnar på pop och psykadelika och det luktar sommar och asfalt och jag har ont i magen, jag tror jag är en smula förälskad, men det är alldeles för hemligt för att mer än knappt tänkas, som ett litet ljus som blåses ut om man andas för häftigt på det.
Imorgon ska jag på picknickfestival för hela slanten. Jag skall dansa och röka vattenpipa, ligga i solen och äta vindruvor, känna kärlek till hela livet.
Jag lyssnar på pop och psykadelika och det luktar sommar och asfalt och jag har ont i magen, jag tror jag är en smula förälskad, men det är alldeles för hemligt för att mer än knappt tänkas, som ett litet ljus som blåses ut om man andas för häftigt på det.
Imorgon ska jag på picknickfestival för hela slanten. Jag skall dansa och röka vattenpipa, ligga i solen och äta vindruvor, känna kärlek till hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar